fredag 28 augusti 2009

Luck

Antligen hemma, eller framme. Det var en javla lang resa for att ta sig hit till USA, Pennsylvania. Jag kom fram i onsdags vid 10 amerikansk tid, alltsa 5 pa morgonen svensk tid. Jag var alltsa i rorelse sammanlag 26 timmar! wow.

Jag hade en del problem med att ta mig hit, nar jag kom fram till Chicago och skulle med ett anslutande flyg till Harrisburg i Pennsylvania sa sa den rara lilla damen som kallade mig "Hunney" och "sweetharth" hela tiden att det hade blivit installt, great... sa jag skulle egentligen stanna i chicago tills dagen darpa och ta ett annat fly klockan 5. Men sen visade det sig att jag var for liten for att bo pa hotell sjalv (man maste vara 21 bast) sa jag skulle sova kvar pa flygplatsen med en annan tjej som skulle med samma plan. Forst trodde vi att vi skulle fa ett avskilt litet rum med en mysig sang, kanske en dush och sa. Men icke. Vi foljde med en kille och kom fram till ett typ arbetsrum med vantstolar dar 3 stycken satt och jobbade. Han fragade vart vi skulle sova nagonstans och en av dem svarade "right here". Kul, kul.... Men till slutfick vi i alla fall ett annat flyg som gick till Philadelphia och kom fram tillslut.

Jag bor hogst upp pa en egen vaning i ett valdigt stort 250ar gamalt hus. AS FINT HUS! Gillart. Jag har eget rum, eget badrum, egen tv. jaa, nice are. Och jag bor i och for sig i Evlinget 0.2 men det gor inget. Det ar jatte fint och mysigt.

Har bor det folk har som kallas nagot som jag inte kommer pa just nu... men i alla fall. Dom har nagon sorts religon som handlar om att dom skall avskarma sig fran omvarlden for att komma till gud i himmlen. Och dom anvander sig inte av el och bilar och sadant sa dom kor hast och vagn och gar kladda i coola gamla klader och arbetar pa akrarna haromkring. Det ser ut som en teater har omkring. As ballt!

Hur som helst, skolan borjar pa mandag och det ar lite nervigt. Wish me luck!

Sofie

söndag 23 augusti 2009

Tack.

Detta inlägg är tillägnat en mycket speciell person. Denna person kommer alltid att ha en mycket speciell plats i mitt hjärta, hennes namn är Annika Skrållan Hällström.
TACK! Det var du som gjorde detta möjligt, du som stöttade mig och du gjorde det omöjliga...

Du kom på ett bra namn till min blogg.

Hur kan jag någonsin tacka dig?
Det står helt enkelt skrivet i stjärnorna, det går inte.
Men TACK i alla fall Skrållan, och jag hoppas att även jag än en dag kan göra det omöjliga....

Undertecknad